Hereditärt fri
Hereditärt fri (eller hereditärt friförklarad) innebär att en hund anses vara fri från ett specifikt ärftligt sjukdomsanlag utan att den själv har DNA-testats. Genom sina DNA-testade och friförklarade anfäder anses den vara fri från det aktuella sjukdomsanlaget.
Eftersom föräldrarna inte bär på anlaget, kan de heller inte överföra det till sina barn.
Gräns vid 3 generationer
Vi följer Svenska kennelklubbens riktlinger med att antal generationer i vilka en hund kan påföras beteckningen hereditärt fri begränsats till tre.
Det är svårt att garantera att ett hereditärt friande resultat är riktigt. Ju längre tillbaka i hundens stamtavla de fritestade hundarna finns, desto mer osäkert kan ett hereditärt friande resultat antas vara. Förutsättningen är ju att hundarnas härstamning stämmer, vilket vi vet inte alltid behöver vara fallet. Det är av den här anledningen upp till varje enskild uppfödare, eller hanhundsägare, att bedöma vilken tilltro man har till ett hereditärt friande resultat.
Efter beslut från SKKs avelskommitté har det antal generationer i vilka en hund kan påföras beteckningen hereditärt fri begränsats till tre. I praktiken betyder det att om någon av de testade släktingarna till hunden, på mammans eller pappans sida, ligger längre än tre generationer bak i härstamningen måste det aktuella avelsdjuret, eller valpkullen, DNA-testas på nytt. Detta för att säkerställa att de inte bär på anlag för den aktuella sjukdomen
